Eva Rödseth

Jag ser mig själv när jag står framför spegeln och målar mitt porträtt, i olika ljus ur olika vinklar. Vad döljer sig vem är hon som blickar mot mig så granskande. Då var jag 18 år. Här startade en resa, där jag i färgstråk efter färgstråk strävar att hitta just den färgtonen som bär ljuset och som ger varje liten yta rätt nyans för att beskriva karaktären och det själsliga uttrycket i ansiktet. Det kan hända ibland efter intensivt arbete och i stark närvaro att hela processen för mig in i ett intuitivt flöde där målningen börjar berätta något oväntat för mig den skapande proceccen skapar åt sig själv, där någonstans kan bilden bli "levande" och jag förundras. Det är därför arbetet fortgår nu 35 år senare, nu vänder jag blicken utåt för att finna motiven i många olika gestaltningar av människor och miljöer, skilda kulturer men ända samma strävan att i varje motiv under arbetsprocessen frigöra det oförutsedda berättandet om det inre livet som uttrycker sig genom allt och alla. Så påbörjade jag för några år sen en serie målningar på temat The human family där jag skissar, fotograferar eller helt enkelt bygger collage av bildmaterial som utgångspunkt för mina målningar så resan fortsätter i människans spår.